Den gyllene timmen

Häromkvällen tog jag med min kompis Lisett till en stor äng för att testa ta portättsbilder i fint kvällsljus. Ängen hade jag tittat ut innan så jag visste precis vart vi skulle åka för att fånga ljuset. Så här på sensommaren går solen ner fort och man har inte så mycket tid att spela på så det gäller att vara snabb med att vrida fram inställningarna på kameran.

Den magiska timmen - the golden hour - när solen står som lägst på himlen och får allt att bada i ett vackert, bländande gyllene sken. Det är då man ska vara ute och fota bilder som blir till magi!

Alltså detta ljus är bara så fantastiskt!

Helt plötsligt springer det fram en liten rävunge som nyfiket cirklar runt oss några varv innan den bestämmer sig för att springa vidare.

Jag som mest brukar fotografera porträtt på morgnar och förmiddagar är lite av nybörjare på kvällsljus, men jag måste ändå säga att jag fick till bilderna riktigt bra. Och Lisett är snygg som bara den och är helt med på noterna att svänga runt framför kameran.

Här nedanför ser du hur bilderna i golden hour ser ut före och efter redigering i Lightroom . (Klicka på bilden så blir den större och svajpa mellan. Vrid på telefonen också.)

Lydia

Jag har varit ny på att fotografera, men jag har allt eftersom lärt mig mer och mer. Jag har blivit bättre. Men jag vill lära mig ännu mer och bli ännu bättre.

Att fotografera människor - det har blivit lite av min passion och det bästa med det är framför allt mötet. Jag tycker helt enkelt om människor och även att fånga dem på bild. Utmaningen att fota porträtt är att försöka hitta en persons bästa sidor och utifrån det skapa bilder på ett kreativt sätt. Det ger mig sådan energi att lyckas få någon som inte tror sig bli bra på bild att bli trygg och avslappnad framför kameran och att sedan tillsammans med mig skapa fantastiska bilder.

För att utvecklas och bli riktig bra på en passion måste man lägga många timmar på att öva. Utan övning kommer man ingen vart. Därför har jag med mig kameran nästan överallt och jag är frimodig att fråga om folk vill låta mig ta bilder på dem. Ibland frågar jag också om jag kan få ett specifikt tillfälle med någon.

En person som är magisk att fota är Lydia och henne övar jag gärna med. Lydia och jag är med i samma kyrka och jag har nog känt henne sedan hon var i tioårsåldern. Det roliga är att nu när hon är över tjugo ser jag henne som en liten syster till mig, fast jag inser ju att det skiljer så många år mellan oss att jag skulle kunna vara hennes mamma. Hur som helst, Lydia är en underbar tjej som har musiken som sitt stora intresse och hon gillar att agera och ta direktiv framför kameran. Ibland sjunger och spelar vi musik tillsammans också.

För att testa ett objektiv som jag nyligen köpt, ett Sigma Art 35 mm f1,4 tog jag med Lydia till en ruffig betongvägg i Övik och det blev så härliga och fina bilder på henne där. Jag älskar intensiteten och lekfullheten i bilderna.