Den gyllene timmen

Häromkvällen tog jag med min kompis Lisett till en stor äng för att testa ta portättsbilder i fint kvällsljus. Ängen hade jag tittat ut innan så jag visste precis vart vi skulle åka för att fånga ljuset. Så här på sensommaren går solen ner fort och man har inte så mycket tid att spela på så det gäller att vara snabb med att vrida fram inställningarna på kameran.

Den magiska timmen - the golden hour - när solen står som lägst på himlen och får allt att bada i ett vackert, bländande gyllene sken. Det är då man ska vara ute och fota bilder som blir till magi!

Alltså detta ljus är bara så fantastiskt!

Helt plötsligt springer det fram en liten rävunge som nyfiket cirklar runt oss några varv innan den bestämmer sig för att springa vidare.

Jag som mest brukar fotografera porträtt på morgnar och förmiddagar är lite av nybörjare på kvällsljus, men jag måste ändå säga att jag fick till bilderna riktigt bra. Och Lisett är snygg som bara den och är helt med på noterna att svänga runt framför kameran.

Här nedanför ser du hur bilderna i golden hour ser ut före och efter redigering i Lightroom . (Klicka på bilden så blir den större och svajpa mellan. Vrid på telefonen också.)

Lydia

Jag har varit ny på att fotografera, men jag har allt eftersom lärt mig mer och mer. Jag har blivit bättre. Men jag vill lära mig ännu mer och bli ännu bättre.

Att fotografera människor - det har blivit lite av min passion och det bästa med det är framför allt mötet. Jag tycker helt enkelt om människor och även att fånga dem på bild. Utmaningen att fota porträtt är att försöka hitta en persons bästa sidor och utifrån det skapa bilder på ett kreativt sätt. Det ger mig sådan energi att lyckas få någon som inte tror sig bli bra på bild att bli trygg och avslappnad framför kameran och att sedan tillsammans med mig skapa fantastiska bilder.

För att utvecklas och bli riktig bra på en passion måste man lägga många timmar på att öva. Utan övning kommer man ingen vart. Därför har jag med mig kameran nästan överallt och jag är frimodig att fråga om folk vill låta mig ta bilder på dem. Ibland frågar jag också om jag kan få ett specifikt tillfälle med någon.

En person som är magisk att fota är Lydia och henne övar jag gärna med. Lydia och jag är med i samma kyrka och jag har nog känt henne sedan hon var i tioårsåldern. Det roliga är att nu när hon är över tjugo ser jag henne som en liten syster till mig, fast jag inser ju att det skiljer så många år mellan oss att jag skulle kunna vara hennes mamma. Hur som helst, Lydia är en underbar tjej som har musiken som sitt stora intresse och hon gillar att agera och ta direktiv framför kameran. Ibland sjunger och spelar vi musik tillsammans också.

För att testa ett objektiv som jag nyligen köpt, ett Sigma Art 35 mm f1,4 tog jag med Lydia till en ruffig betongvägg i Övik och det blev så härliga och fina bilder på henne där. Jag älskar intensiteten och lekfullheten i bilderna.

Min femtonåring

En augustikväll för femton år sedan, när jag gick i väntans tider med Isak i magen, var jag och Matte hemma och hälsade på hos våra vänner Ingemar och Kristina. Bäst som vi sitter där vid köksbordet med tekoppen i hand och äter mackor och Ingemar ställer frågan om vi tänkt ut något namn till barnet skrattar Kristina till och säger:
- Hörrni vet ni, jag drömde häromnatten att ni väntar en liten pojke och att han har ett alldeles speciellt guldlockigt hår. Pojken i drömmen var en glad liten en, som lekte och skrattade mycket och hans namn var Isak.
-Isak, utbrast jag förvånat?
Ett av de förslag jag och Matte hade pratat om som alternativ att ge en pojke var just namnet Isak.

Så ungefär en månad senare, i september kom pojken, som redan som nyfödd hade ett speciellt vackert guldlockigt hår och han fick heta Isak, vilket betyder han skrattar eller han som Gud ler mot.

Det hör inte till vanligheterna att jag får lov att fota fler än möjligen en bild på Isak, men häromkvällen när vi var vid havet fick jag ha en hel liten fotosession med honom och jag fick även hans tillåtelse att visa bilderna här på bloggen.

Isak, den glada, skrattande pojken med guldlockigt hår som snart fyller femton år. Han som är den yngste av våra tre barn och som alltid kommer förbliva min minsting.

Det vackraste brudparet jag sett

I mitten av februari fick jag möjligheten att träffa Elin och Daniel och fotografera deras magiskt vackra vinterbröllop. Vi möttes tre timmar innan vigseln, uppe på Varsberget där jag hade föreslagit att vi skulle ta utomhusbilder. När Elin och Daniel kom till parkeringen och klev ut ur bilen så fullkomligt lyste det om dem. De var ett så vackert par att hjärtat nästan stannade när jag såg dem och vilken fantastisk dag det blev! Allting på bröllopsfesten var så fint och personligt fixat. Ett minne för livet, både för Elin och Daniel och för mig.

Här får ni se ett litet urval av alla bilder jag tog under den där dagen.

Blogg D och E (6 av 8).jpg
Blogg D och E (7 av 8).jpg
Blogg D och E (8 av 8).jpg
Bukett (1 av 1).jpg

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt, och aldrig överlägsen, självisk eller fräck.

Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
1 Kor 13:4-7

IMG_9378-Redigera-3.jpg
IMG_9428-Redigera-2.jpg
IMG_9415-Redigera.jpg