Den senaste tiden. Jag har fått nytt jobb!

Hej vänner!

Det var länge sen sist. Jag har behövt ta en bloggpaus och det blev så pass länge som två månader innan jag kände att jag ville börja skriva igen. Men livet pågår ju mellan blogginläggen och här kommer en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist.

Sedan sist jag skrev har jag fått ett nytt jobb. I mars såg jag en annons på en nyinrättad tjänst som församlingspedagog i Örnsköldsviks församling och jag som inte jobbat i Svenska kyrkan på tio år och inte heller varit inne på att söka mig tillbaka, kände när jag såg den här annonsen att det glimrade till inombords. Jag fick lust att börja jobba i församling igen. Jag skrev ihop en jobbansökan, fick komma på intervju och blev slutligen erbjuden tjänsten. Så nu vet ni, den 15 augusti byter jag bana och börjar nytt jobb. Jag är spänd av förväntan och glädje inför mitt nya uppdrag som församlingspedagog, men det är också förenat med ett visst vemod att sluta som socialpedagogisk resurs på Diamantens asylboende för ensamkommande flyktingbarn. Jag har haft världens finaste jobb och det har varit två spännande och lärorika år att jobba i kommunen med ensamkommande. Jag har mött så härliga, modiga, fantastiska, kunskapstörstande, målinriktade, resursstarka och kloka ungdomar från olika världsdelar, länder, religioner och kulturer. Jag har lärt mig om världen, om livet, om livsglädje, om sorger och svårigheter och hur det kan vara att ha fått lämna precis allt för att fly ifrån krig och förföljelse. De här ungdomarna jag mött har fått en särskild plats i mitt hjärta och jag glömmer dem aldrig. ❤️

upload.jpg
upload.jpg
upload.jpg

Min pappa har flyttat in på ett demensboende sedan sist. Han fyller 84 år i oktober och under det senaste halvåret har han mer och mer gått in i demenssjukdomen. Sedan i maj månad när han föll så illa och blev så pass vårdkrävande att mamma inte längre kunde ta hand om honom hemma så bor han nu på korttidsboendet Lejonbacken i Örnsköldsvik. Han kommer bli kvar där tills dess att en permanent plats blir ledig på något av kommunens äldreboenden. Det är svårt att se pappa få en annan personlighet än den han en gång hade. Från att vara pratig till att bli tystlåten, från att vara samlad till att bli nedstämd och gråtmild. Pappa har blivit som ett litet barn. Man tänker ju att ens förälder alltid ska vara precis på samma sätt som den var när man var liten och växte upp, men nu är allt annorlunda. Pappa har sjunkit ihop i kroppen och blivit så gammal, liten och skröplig. Demensen har helt och hållet tagit över och pappa kommer inte bli bättre. Hans minne raderas ut allt eftersom och nu är talet mest en osammanhängande röra. Det finns knappt en röd tråd i något av det han säger längre. Allt kommer bara bli sämre och det är en smärtsam process att ta sig igenom och acceptera för oss som är närstående. Men det här är livet, precis som det är när man blir gammal och sjuk och när de återstående dagarna är räknade. ❤️

upload.jpg

Nu har jag slutat mitt jobb på Diamantens boende och jag har just nu en lång och skön semester innan min nya utmaning i Öviks församling väntar. Tills dess ska jag ska njuta av den här sommaren och ledigheten så mycket jag bara kan och vara tillsammans med människor jag tycker om. 

I detta nu befinner vi oss hos min bror i Upplands Väsby och i morgon drar vi iväg allihopa till Göteborg för att gå på Coldplaykonsert på Ullevi. Hur roligt ska inte det bli att få gå på arenakonsert och höra och se ett av världens bästa band. Jag tror att det kommer bli magiskt!

Kram C

upload.jpg