Kreativitetsdöden

IMG_4912.PNG

Jag är en konstnärssjäl och känner av kreativitetsdöden lite nu och då. Den där känslan när jag är off och känner mig tom på inspiration och skaparglädje. När jag har för mycket tankar som snurrar runt inom mig och som distraherar. Sånt som påverkar välbefinnandet. Distraktionerna konkurrerar ut drivkraften till att vara kreativ och tänka nytt. 

Jag försöker skriva sånger men det kommer inga toner som blir harmonier som sedan blir till melodier. Det blir inte bra helt enkelt. Jag försöker skriva texter men jag hittar inte orden. Allt känns bara så krystat, klyschigt och mediokert. Jag försöker fotografera men har ingen lust som driver mig. Jag ser inte omgivningen genom en kreativ konstnärs öga. Jag blir för självkritisk innan jag ens har börjat och plockat fram kameran. Varför ödsla tiden om jag ändå inte har feeling? Kreativitetsdöden... 

Självkritikern sitter på axeln och väser i mitt öra: "Du tror du kan skriva men det kan du inte", "Du tror att du kan fota men du har bara en dyr kamera som du inte kan hantera", "Du tror du har något att komma med men vem tror du egentligen att du är?", "Du tror att du kan beröra andra men du är bara pinsam." 

Just nu är jag inne i en sån' period. 

Men jag vill sluta fixera mig på lyckade resultat och skapa ändå, som en slags terapi. Jag vill ta ett djupt andetag och förändra - mig själv först och främst. Jag vill vara modig och göra min röst hörd. För eller senare lossnar det och då ska jag redan vara på banan, bara för att jag aldrig klivit av den.