Ljudet av höstlöv som faller

IMG_4993.PNG

Oktober är min bästa höstmånad. Det är friskt att andas luften som är frostig om morgnarna och det är fint med där där skira solljuset som skiner genom de färggranna bladverken. Jag brukade tidigare tycka att hösten var förenat med ett vemod över att sommaren och den varma årstiden tagit slut, men inte numera. Man kan streta emot eller omfamna årstidsförändringen, förbanna mörkret eller tända ett ljus, många ljus. Med åren har jag mer och mer lärt mig att uppskatta och välkomna hösten.  

Jag tog en tidig morgonpromenad runt Höglandssjön vid nio-tiden i morse och jag lyssnade för omväxlingens skull varken på musik eller podcast. Jag gick istället runt och lyssnade till min egen andning, till vinden och på höstlöv som har gjort sin tid och som sakta men säkert faller ner ifrån träden. Ljudet av falnande löv som dras iväg av vinden och som slutligen bestämmer sig för att ge upp, släppa taget om den trygga trädkvisten och mjukt singla ner till marken för att gå in i vila - det är talande och symboliskt på något vis. Har du tänkt på hur det låter när löven faller av? Det är ett vackert och frasigt ljud. Om man stannar upp vid trädstammen, gör sig beredd och lyssnar riktigt noga kan man till och med höra när ett enda ensamt och pyttelitet löv singlar ner ovanifrån, högt upp ifrån trädkronan. Att höra det där ljudet av något som släpper taget för att gå in i trädan, det är att vara ytterst närvarande i årstidsväxlingen - i en tid av förändring. Det är då man kan känna att man upplever det stora i det lilla och att man är en del i det. 

upload.jpg
IMG_4967.JPG
upload.jpg
IMG_4976.JPG