Ett dygn på Ulvön

Helgen när sommaren tog sin sista suck och vi fick oss ett fint dygn ute vid Höga kustens pärla!

Matte fick av mig en gastronomisk matupplevelse och hotellnatt på Ulvöhotell i 50-årspresent och lördag till söndag var vi där ute på tu man hand. Vi är matnördar båda två och en får inte vara dum när en ger bort presenter till sin man. Det gäller att man är lite fiffig och hittar på sådana upplevelser som man uppskattar själv också.

Båtresan ifrån Köpmanholmen ut till Ulvön tar dryga två timmar och det var rejäl sjögång i lördags med gammsjö, höga vågor och mycket gung. Det var ingen njutbar åktur för en sådan som jag, som inte tycker om att vara ute på sjön och åka båt. Lite smårädd blev jag faktiskt och knep tag i Mattes arm några gånger när det gungade till som värst i båten. Men fram kom vi och jag blev inte åksjuk.

Fastän det så nära till Ulvön från Övik så är det långt mellan gångerna jag åker dit. Sist jag var där tror jag var sommaren 2013 då vi firade mina föräldrar som fyllde 70 och 80 år.

När vi kom i land på ön promenerade vi upp till hotellet. På vägen dit passerar man många gulliga hus.

Ulvön - surströmmingens ö.

Ulvö hotell

Gastrodygnet började riktigt bra! Inne på hotellrummet väntade snacks i form av god öl, oliver, lantchips och tunnbrödchips ifrån Mjällom tillsammans med en god dillmajonäsdipp som hotellrestaurangen själv lagat till.

Innan middagen tog vi en promenad och stannade bland annat till vid Ulvö kyrka där vi kikade in.

Blågrå bänkar och guldfärgad matta.

Målning i taket.

Ett vackert klaviatur.

Ulvö hotell lounge

Ulvö hotell är inrett i en så snygg och ruffig stil. Det är min kompis Jenny Tällberg Westin som är inredare och hjärnan bakom allt av inredning och detaljer.

En elefantpjäs som lampfot. Älskar sådana här inredningsdetaljer.

På kvällen var det dags för femrättersmiddagen och den gick inte av för hackor. Maten var en fröjd både för ögat och smaklökarna.

Tänk, att man kan bli så glad och lycksalig över att få sitta vid vackert dukat bord och äta god mat!
Löjromstoast med Västerbottenost, löjrom från Österbotten, hemgjord lemoncurd, hängd fil och picklad rödlök. Ja ni hör ju!

Halmrökt sik upplagt på varma stenar.

Charlotte

Det här var jag stunden alldeles innan efterrätten intogs och jag senare hamnade i matkoma.

Getostpannacotta med gott dessertvin. Succé!

Vilket mysigt och gott sensommardygn vi fick ute på Ulvön med sol, värme, lite regn på söndagen, god mat och ljuden av vågskalp och havsvind. Sådana här utflykter på tu man hand borde jag och Matte göra lite oftare.

Tack sommaren för i år. Vi ses igen i juni 2020!

De små gradernas förändring

Dags igen att skriva några rader. Jag har börjat jobba igen efter semester och det är roligt att komma tillbaka till församlingspedagogjobbet och starta upp höstterminen. Det är också skönt att efter en semester få lite ordning på rutinerna. Jag vet inte hur det är för dig, men för min del blir jag lätt slarvig med mina goda vanor när jag är långledig.

Vanor och förändringar, just det. Hur ofta påminns vi inte om all möjlig livsstilsförändring vi borde ta tag i. Ja, ni vet vad det brukar handla om; att börja träna, träna ännu mer, äta bättre, bli mer hälsosam, tänka mer på miljön och leva mer hållbart, släppa mobilen, bli bättre på att vårda relationer, konsumera mindre, ta tag i andliga vanor, vara nöjd med sig själv och sin kropp, njuta mer av livet, ha mer balans i livet, vara mer tacksam, ja listan kan göras lång. Det är inte konstigt att man hamnar i någon form av förändringskramp när livsprojekten man ska ägna sig åt känns som Mount Everest att bestiga.

Fot (1 av 1).jpg

Jag har så många gånger gjort rejäla rivstarter och gärna satt igång flera stora förändringsprojekt samtidigt. Allt eller inget, hög växel full fart framåt. Nu ska här tränas och detoxas! Det har i princip alltid slutat likadant. Jag går ut hårt, eldar upp som en majbrasa och sedan orkar jag inte fullfölja och elden slocknar. Efter otaliga platta fall har jag vid snart femtio års ålder och förvärvad acceptans och självmedkänsla kommit fram till att det som funkar bäst för mig är att fokusera på de små gradernas förändring. Även mycket små insatser gör skillnad på sikt.

De små gradändringarna jag nu försöker ta mig an är för miljön. Jag ska bli mer noggrann att sopsortera plast. Små plastbitar, som till exempel korkar till tomma mjölkförpackningar och diverse annan småplast hamnar ungefär varannan gång i mina vanliga sopor och nu har jag börjat göra som min svägerska Maria gör - jag sparar de där tunna plastpåsarna man stoppar frukt och grönsaker i på affären och istället för att slita sönder dem när jag plockar ur innehållet använder jag dem till att kasta småplast i. När fruktpåsen är full med plastgrejer knyter jag ihop den och lägger den i den större sopsorteringen vi har nere i vår källare. En genialiskt idé av Maria!

Jag ska också under en period testa att inte använda sköljmedel när jag tvättar. Jag vet att sköljmedel inte är bra för miljön men det kommer bli en utmaning för mig som är något av sköljmedelsknarkare, att inte mina nytvättade kläder kommer bli extra mjuka och dofta blomsteräng eller outdoor fresh. Vi får se hur det går. Jag kanske kommer fram till att jag köper sköljmedel ibland men inte alltid. Då får det vara så.

Jag tänker att det är bättre att försöka med en liten gradändring och göra 25 % rätt än att inte försöka göra någonting alls. Göra efter den förmåga man har och vara good enough. Så tänker jag.
Hur tänker du när du ska förändra något i ditt liv?

Me (1 av 1).jpg

Den gyllene timmen

Häromkvällen tog jag med min kompis Lisett till en stor äng för att testa ta portättsbilder i fint kvällsljus. Ängen hade jag tittat ut innan så jag visste precis vart vi skulle åka för att fånga ljuset. Så här på sensommaren går solen ner fort och man har inte så mycket tid att spela på så det gäller att vara snabb med att vrida fram inställningarna på kameran.

Den magiska timmen - the golden hour - när solen står som lägst på himlen och får allt att bada i ett vackert, bländande gyllene sken. Det är då man ska vara ute och fota bilder som blir till magi!

Alltså detta ljus är bara så fantastiskt!

Helt plötsligt springer det fram en liten rävunge som nyfiket cirklar runt oss några varv innan den bestämmer sig för att springa vidare.

Jag som mest brukar fotografera porträtt på morgnar och förmiddagar är lite av nybörjare på kvällsljus, men jag måste ändå säga att jag fick till bilderna riktigt bra. Och Lisett är snygg som bara den och är helt med på noterna att svänga runt framför kameran.

Här nedanför ser du hur bilderna i golden hour ser ut före och efter redigering i Lightroom . (Klicka på bilden så blir den större och svajpa mellan. Vrid på telefonen också.)

Lydia

Jag har varit ny på att fotografera, men jag har allt eftersom lärt mig mer och mer. Jag har blivit bättre. Men jag vill lära mig ännu mer och bli ännu bättre.

Att fotografera människor - det har blivit lite av min passion och det bästa med det är framför allt mötet. Jag tycker helt enkelt om människor och även att fånga dem på bild. Utmaningen att fota porträtt är att försöka hitta en persons bästa sidor och utifrån det skapa bilder på ett kreativt sätt. Det ger mig sådan energi att lyckas få någon som inte tror sig bli bra på bild att bli trygg och avslappnad framför kameran och att sedan tillsammans med mig skapa fantastiska bilder.

För att utvecklas och bli riktig bra på en passion måste man lägga många timmar på att öva. Utan övning kommer man ingen vart. Därför har jag med mig kameran nästan överallt och jag är frimodig att fråga om folk vill låta mig ta bilder på dem. Ibland frågar jag också om jag kan få ett specifikt tillfälle med någon.

En person som är magisk att fota är Lydia och henne övar jag gärna med. Lydia och jag är med i samma kyrka och jag har nog känt henne sedan hon var i tioårsåldern. Det roliga är att nu när hon är över tjugo ser jag henne som en liten syster till mig, fast jag inser ju att det skiljer så många år mellan oss att jag skulle kunna vara hennes mamma. Hur som helst, Lydia är en underbar tjej som har musiken som sitt stora intresse och hon gillar att agera och ta direktiv framför kameran. Ibland sjunger och spelar vi musik tillsammans också.

För att testa ett objektiv som jag nyligen köpt, ett Sigma Art 35 mm f1,4 tog jag med Lydia till en ruffig betongvägg i Övik och det blev så härliga och fina bilder på henne där. Jag älskar intensiteten och lekfullheten i bilderna.

Min femtonåring

En augustikväll för femton år sedan, när jag gick i väntans tider med Isak i magen, var jag och Matte hemma och hälsade på hos våra vänner Ingemar och Kristina. Bäst som vi sitter där vid köksbordet med tekoppen i hand och äter mackor och Ingemar ställer frågan om vi tänkt ut något namn till barnet skrattar Kristina till och säger:
- Hörrni vet ni, jag drömde häromnatten att ni väntar en liten pojke och att han har ett alldeles speciellt guldlockigt hår. Pojken i drömmen var en glad liten en, som lekte och skrattade mycket och hans namn var Isak.
-Isak, utbrast jag förvånat?
Ett av de förslag jag och Matte hade pratat om som alternativ att ge en pojke var just namnet Isak.

Så ungefär en månad senare, i september kom pojken, som redan som nyfödd hade ett speciellt vackert guldlockigt hår och han fick heta Isak, vilket betyder han skrattar eller han som Gud ler mot.

Det hör inte till vanligheterna att jag får lov att fota fler än möjligen en bild på Isak, men häromkvällen när vi var vid havet fick jag ha en hel liten fotosession med honom och jag fick även hans tillåtelse att visa bilderna här på bloggen.

Isak, den glada, skrattande pojken med guldlockigt hår som snart fyller femton år. Han som är den yngste av våra tre barn och som alltid kommer förbliva min minsting.

Fem ögonblick sedan sist

Jag njuter just av solen och värmen och tar vara på varenda stund av sommaren. Det är som att alla, inklusive jag själv lever upp lite mer den här tiden på året. Passar på att fylla på med solljus i alla mina energidepåer inför när kylan och höstmörkret tids nog kommer.

Vi har hakat på husvagnen på bilen och åker till lite olika ställen för att hälsa på hos nära och kära. Det är ju så smidigt när vi har med vårt eget lilla kryp-in. Det behöver ju liksom aldrig ordnas med husrum och sängplatser till oss när vi är och hälsar på.

Jag har som vanligt med mig kameran men märker att jag inte fotograferar lika mycket den här sommaren som jag vanligtvis brukar göra. Jag är lite bildtrött, har lite mindre av inspiration och orkar helt enkelt inte hålla på. Jag tycks ha tagit semester ifrån kameran också, men några ögonblicksbilder har jag ändå på lut.

1. För två år veckor sedan var vi några dagar i Grimsmark i norr, hos våra vänner Magnus och Birgitta i deras sommarställe.

public.jpeg

Här satt vi på kvällarna, pratade livet, badade bastu och tittade på kvällssolen.

public.jpeg

Ljuset efter midnatt var precis så här ljuvligt och fint.

2. Den här veckan är vi i Upplands Väsby och hälsar på hos min lillebror Christer och hans familj. Vi äter gott, badar i sjön intill deras hus och åker på utflykter i Stockholms skärgård och innerstad.

LRM_EXPORT_518599466996880_20190728_171040281.jpeg

3. I tisdags tog Christer och Jennie med oss till Allsång på Skansen. Vilken rolig kväll det blev! Och himmel vad vi sjöng! Jag hade inga önskemål direkt om att vara med i nationell teve men det visade sig att kameran oundvikligen svepte förbi oss precis där vi stod, på publikplatsen vid den här skylten och vi fick tio sekunder av ofrivillig fame i Allsången.

public.jpeg

4. Jag lyssnar på ljudböcker och just nu spelas “Så som jag minns“ av Mikael Persbrandt. Denna bok, detta liv - vilken historia han berättar. Jag kan inte sluta lyssna på honon när han läser sin egen berättelse. Det handlar om uppväxten i en dysfunktionell familj, alla sjuka märkliga företeelser inom skådespelarvärlden, om sitt mörker och kaosartade liv, om manodepressiviteten, alkoholen- och kokainmissbruket. Jag är helt tagen och tänker hela tiden när jag lyssnar, att måtte nu Persbrandt leva i frid med sig själv och sin familj. Jag läser gärna verklighetsskildringar och den här boken är stark och bra.

IMG_20190728_101558_102.jpg

5. Slutligen kommer ett jobbigt sorgligt ögonblick som jag inte hämtat mig ifrån än. Förra söndagen tog vi avsked av vår käre gode vän Rejab från Afghanistan som efter fyra år i Sverige och tre avslag fattade beslut om att åka till Frankrike och söka asyl där. Det är så smärtsamt att det skulle behöva bli så här, att Migrationsverket valde att inte tro på honom och hans historia. En kille som konverterat, som bott här i fyra år, lärt sig språket och svensk kultur, som går svetsutbildning på gymnasiet, är engagerad i kyrkan, ledare i kyrkans scoutgrupp, spelar teater i en teatergrupp, som byggt upp relationer med många svenska vänner och som inget hellre vill än att leva fri, arbeta, bo och bidra i vårt land. Jag är så djupt besviken på myndigheter och makthavare, på hela det politiska spelet och på allt som har med svensk migrationspolitik att göra. Allt är så hårt och flyktingfrågan har blivit ett slagträ i en polariserad politisk debatt. Det är något väldigt obehagligt över det. Jag har mycket att säga om det här, men jag skriver inte mer om det nu. Rejabs avsked och att han skulle måsta ge upp hoppet om att få stanna i Sverige ligger som en tung, blöt sorgeklump i hjärtat och är en erfarenhet jag tror jag kommer bära med mig hela livet. Allt kommer så nära när det handlar om människor man känner, om nära vänner som man på det här sättet måste säga hej då till. Jag känner att Sverige kan bättre än så här. Mycket bättre.

public.jpeg

Just idag

Semester, vila och ta dagen som den kommer. Inte dumt alls faktiskt. Jag uppskattar verkligen sommar, ledighet och att få vara lat. Att inte behöva ställa väckarklockan, att äta frukost på bron, duscha och tvätta håret med vattenkanna utomhus i vänners sommarstuga och att vara uppe i jättesent i sommarnatten och njuta av det norrländska ljuset.

Jag lyssnar mest på böcker i Storytel men för ett tag sedan köpte jag faktiskt en fysisk bok - Just idag, av Olle Carlsson, präst i Svenska kyrkan. I den har han skrivit en samling med 365 tankar för sinnesro, en kort och enkel text för varje dag under året och som avslutas med en fråga som han uppmanar läsaren att fundera över. Det är en bra bok. Han har många kloka tankar och dessutom är det alldeles lagom mycket text för mig att läsa på morgonkvisten, som en första ansats på dagen.

Sinnesro hur får man fatt på den? Den där acceptansen, modet, förståndet, insikten? Kanske genom att ställa någon typ av rimliga förväntningar på livet, att ha självmedkänsla men också att ha ett hopp om att allting inte är kört när det skiter sig. Mitt förflutna, det kan jag inte göra något åt, det är som det är. Men framtiden kan jag faktiskt ha en del inflytande över.

Man får öva sig på det här med sinnesro - som så mycket annat här i livet.

Sinnesro bönen (i sin helhet)

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder och att acceptera motgångar som en väg till frid.

Hjälp mig att – likt Jesus – ta denna syndiga värld precis som den är, inte så som jag önskar att den skulle vara, och att lita på att Du gör allt väl om jag överlåter mig åt din vilja.

Ge mig nåden att få leva någorlunda lycklig i detta livet – och i fullkomlig saklighet tillsammans med dig i det tillkommande.”

sinnesro. jpg

En loungemöbel byggd av lastpallar

På vår altan har vi länge saknat en soffgrupp av något slag, en mysig plats där man kan sitta många och bara hänga. Vi har flera gånger åkt runt och tittat på utemöbler som skulle kunna passa men kruxet är ju att det är rätt dyrt att köpa en soffgrupp. På fredag ska vi ha 50-årsfest för Matte och förra veckan började jag tänka på var vi ska placera ut alla inbjudna gäster på altanen. Man kanske skulle ta och bygga sig en egen soffgrupp istället för att köpa en dyr en?

När vi var i Borgafjäll under nyårshelgen såg jag en soffmodell byggd av lastpallar inne på Skicenter 69 grader Nord. Tänk om man skulle ta och göra någonting likande för vår altan? När jag googlade idéer visade det sig vara lite av en trend att återbruka lastpallar för att bygga möbler.

Lastpallar, var får man tag på det? Det finns överallt på företag och de är inte dyra att köpa. Jag hade turen att få tag på sexton stycken helt gratis och av dem byggde jag stommen och två bord, helt enkelt bara genom att trava dem på varandra, tre och tre. Till borden har jag staplat två på varann. Först tänkte jag att sätta pallar till ryggstöd på soffan men med husväggen bakom tyckte jag att det inte behövdes.

Red lounge3 (1 av 1).jpg

Åkte en sväng till Jula och köpte hjul som Matte skruvade fast under borden. Av grannen fick vi tunna masonitskivor att lägga ovanpå så att inte glas och annat tippar mellan brädspringorna. Masonitskivor löses som bekant upp i regn och för att slippa ta in skivorna varje dag lade jag på plastdukar som häftades fast i hörnen på borden.

Red lounge (1 av 1).jpg

Eftersom vi redan hade tre 90x200 madrasser i förråden använde jag dem som soffdynor och klädde med vanliga resårlakan. Kuddar har jag gott om så jag samlade ihop alla möjliga överblivna prydnadskuddar som jag haft liggandes här hemma och stoppade två och två i billiga örngott som jag fyndade på Jysk. På Rusta hittade jag billiga kuddar med stjärnor på och köpte några sådana också för att spinna vidare på navy-temat och fylla upp ryggstödet ytterligare.

loungemöbel.jpg
l%C3%A5da.jpg

Det dyraste jag köpt till det här projektet är lådan att stoppa stolsdynor och kuddar i. Lådan är så pass stadig att den går att sitta på och det är ju jättebra. Sådana där lådor liksom inbjuder till att sitta på och då är det bra om den håller för det. Madrasserna får man bära in i vårt inglasade uterum varje kväll, vilket ju inte är någon större ansträngning.

Loungem%C3%B6bel.jpg

Så enkelt och så fint det blev! Soffan har blivit en favoritplats för oss allihopa och den är riktigt skön att sitta i. Jag är så nöjd över resultatet och att jag byggde ihop en egen möbel istället för att köpa en ny. Allt som allt är det inte många pengar jag lagt ut på den här loungemöbeln.

loungemöbel.jpg

Idén som mest var tänkt att vara ett provisorium för sommarens 50-årsfest blev så pass bra att den nog får bli permanent. Nästa steg är att måla pallarna och kanske också bygga på med brädor på framsidan. Jag ska bara samla på mig lite mer inspiration först.

lavendel.jpg

En helg med konfirmation och konserter

IMG_7859.jpg

I lördags var det konfirmationshögtid för Isak och hans konfagrupp och det var så fint, känslosamt och bra alltihopa. Redovisningen som ungdomarna gjorde, gudstjänsten - ja allt!

Isak har varit på ett tre veckors läger ute på Solbacken som är EFS Öviks sommargård på Dekarsön, som ligger en liten bit utanför stan. Vad jag förstår på honom själv och på ledarna verkar de ha haft ett alldeles fantastiskt bra läger med fin sammanhållning i gruppen. De har fått minnen och upplevelser för livet.
Jag som själv gått på konfaläger har många fina minnen ifrån den sommaren 1984 och flera av dem jag lärde känna då har jag faktiskt fortfarande kvar i min vänskapskrets.

IMG_7863.jpg

Konfirmanderna tågade in i kyrkan under det att ledmotivet ur Pirates of the Caribbean spelades som ingångsmusik. Jag tänkte när jag såg Isak gå där, att “nog ser han ut att ha växt och blivit längre och mognare pojken min, under de tre veckor han varit borta?” Isak var den finaste konfirmanden av dem alla i mina ögon.

Första lägerveckan han var borta får jag lov att tillstå att det var en rätt skön och vilsam tillvaro här i huset med inget tjat på tonåring what so ever. Andra veckan övergick den där tystnaden till att kännas tom och tråkig. Särskilt tomt att inte få höra några av Isaks små dråpliga kommentarer och uttryck som “morsan, det är chill” “schuup” och “jajjemän” vilka är hans standardsvar på det mesta. Tredje veckan, ja då kändes det mycket saknad efter honon och jag längtade efter att han skulle komma hem. Nu är ordningen återställd och det känns bra att ha Isak hemma igen.

Jag är glad att han valde att göra den resan en konfirmation faktiskt innebär, att han valt att gå sin väg och åka på läger utan sina klasskompisar och ta reda på vad kristen tro är för något. Förhoppningsvis har det landat mycket Gud i hjärtat och att det får betydelse för honom, nu eller senare.

IMG_7918.jpg
IMG_7967.jpg

Igår mitt på dagen åkte jag och Matte en sväng till Moliden och Rättargården för att lyssna på min svägerska Maria och hennes band som höll konsert ute i trädgården. Maria är så bra på att skriva finuriga texter och melodier.

IMG_7965.jpg

Och bra på att prata mellan låtarna är hon också!

IMG_7979.jpg
IMG_7982.jpg

På Rättargårdens ladugård fanns mysiga skrymslen och vrår.

IMG_7984.jpg
IMG_7991.jpg

Och flera fina utställningar att titta på.

IMG_8015.jpg

På kvällen tog vi cyklarna och hojade iväg till Strandparken för Öviks folkfest och den årliga Sjunde i sjundekonserten. Jag fullkomligt älskar min orangeröda klänning från Miss Clarity. Jag bor i den och det finns risk för att jag kommer att köpa fler modeller.

IMG_8034.jpg

Vi tog som vanligt med oss en filt att sitta på och lite gott att äta.

Årets artist var Linnea Henriksson, men dessvärre får ni ingen bild på henne för jag var inte framme vid scenen och tog ett enda foto. Men bra var hon!

IMG_8048.jpg

Och Isak var med också och satt med oss på filten. Ja, man får ju vara glad så länge ens 15-åring vill hänga med sina föräldrar.

IMG_8050.jpg

Jag tror nog att pappan saknat sonen lika mycket som mamman.

IMG_8038.jpg

Ulla, min fina vän sedan många år tillbaka hängde med oss på Sjunde i sjundekonserten. Två glada kompisar. Som vanligt blev det mycket flams och skratt som det lätt blir när vi två hänger med varann. <3

Efter konserten var slut var det dags att cykla hem till Gimåt igen.

Det var den konfirmations-och-konsert-helgen det! I morgon kommer förhoppningsvis solen och värmen, för nog tycker jag att det är lite väl kallt för att vara juli månad. Eller vad säger du?

Välkommen semester!

Härmed är min sex veckor långa sommarledighet invigd! Semester – smaka på det ordet!
Så efterlängtad och så skönt det ska bli att inte ha några måsten och att få bara vara. För att slippa laga middag idag cyklade jag och Matte in till hamnen och till Saltmagasinet. En skön cykeltur i en ljummen kväll. På Saltmagasinet kan man äta världens godaste stenugnsbakade pizza och jag vill nog tillstå att jag inte ätit någon godare pizza någon annanstans. Frasig och otroligt god.

IMG_7293-Redigera.jpg
IMG_7334-Redigera.jpg
IMG_7283-Redigera.jpg

Vi njöt av pizzan och varandras sällskap. Efteråt cyklade vi runt nere vid hamnen, vidare till Hemmakväll för att köpa godis och sedan trampade vi hem till Gimåt.

Ja. Det var den fredagen det och ett litet firande att jag från och med nu är ledig.

Välkommen semester! Nu ska jag götta mig ända till den 12 augusti.

Snart på väg

DSC05648 (1)-Redigera.jpg

Jag håller på och packar för fullt, för i morgon åker jag iväg till Mellanöstern. Det här blir min femte resa till det heliga landet och det är fyra år sedan jag var där sist. Jag är så laddad och förväntansfull. Det är lika spännande varje gång att åka dit. Möten med människor, heliga platser, kyrkor, synagogor, ljudet av minareten i ett hörn och kyrkklockorna som ringer i ett annat, judar, kristna, israeler, palestinier, muslimer och all denna mishmash på marknadsstråket i gamla stan i Jerusalem . Och så dessa fantastiska smaker av  falafel, hummus, baba ganoush, arabiskt kaffe, baklava och te med mynta.

Jag jobbar som församlingspedagog i Svenska kyrkan Örnsköldsvik och den här gången ska jag åka på en studieresa tillsammans med en samtalsgrupp som jag och en kollega varit ledare för sedan strax efter  jul. Vi har samtalat om grunderna i kristen tro och nu har vi en riktigt spännande vecka som ligger framför oss då vi ska gå i Jesu fotspår i Betlehem, Jeriko och Jerusalem, besöka en rad kända platser och möta människor med olika tro och livsberättelser.

Jag har följt väderprognosen och ser att det ska bli varmt. Väldigt varmt! Uppåt 32 grader ska det bli, så här gäller det att packa smart med bra kombinationer, svala kläder som ändå är påklätt. Shorts och linnen går helt bort under den här veckan då klädkoden inte är den samma som här hemma i Sverige. Kjolar, t-shirts, klänningar, en sjal i väskan att lägga omkring sig när man behöver skyla axlarna och en keps för att skydda mot stekhet sol - så får det bli.

Nu ska jag ta mig en runda runt Höglandsjön innan jag  gör kväll och en sista check att jag fått med sånt som är extra viktigt att ha med sig. Typ pass, batteriladdare till kameran, minneskort, resehandlingar och plånboken med betalkort. Det har väl hänt om man säger så, att jag glömt att ta med både det ena och det andra som är synnerligen viktigt att ha med när jag åkt iväg på resa. Tänkte att jag skulle ta och undvika det den här gången.

Klänning (1 av 1).jpg

Det vackraste brudparet jag sett

I mitten av februari fick jag möjligheten att träffa Elin och Daniel och fotografera deras magiskt vackra vinterbröllop. Vi möttes tre timmar innan vigseln, uppe på Varsberget där jag hade föreslagit att vi skulle ta utomhusbilder. När Elin och Daniel kom till parkeringen och klev ut ur bilen så fullkomligt lyste det om dem. De var ett så vackert par att hjärtat nästan stannade när jag såg dem och vilken fantastisk dag det blev! Allting på bröllopsfesten var så fint och personligt fixat. Ett minne för livet, både för Elin och Daniel och för mig.

Här får ni se ett litet urval av alla bilder jag tog under den där dagen.

Blogg D och E (6 av 8).jpg
Blogg D och E (7 av 8).jpg
Blogg D och E (8 av 8).jpg
Bukett (1 av 1).jpg

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt, och aldrig överlägsen, självisk eller fräck.

Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
1 Kor 13:4-7

IMG_9378-Redigera-3.jpg
IMG_9428-Redigera-2.jpg
IMG_9415-Redigera.jpg

Jag börjar blogga igen!

IMG_1834.jpg

Det var tänkt att det skulle bli en liten kort bloggpaus men det blev ett uppehåll på närmare två år. Det var verkligen inte tänkt att bli så, men till slut gick det så lång tid att jag hamnade i någon form av bloggkramp. Nu får det vara nog med krampen och det är dags att jag tar tag i bloggen igen och gör en omstart.
Varför blogga?
Jag gillar att skriva och jag gillar bilder.
Jag vill blogga för att skapa en portfolio, en plattform för mina bilder och för att den ska hjälpa mig att utvecklas som fotograf.
Jag vill blogga för att minnas. Mitt minne kan vara ett såll och om jag skriver här kan jag gå tillbaka och se vad jag gjort och tänkt.
Jag vill blogga även för att jag drivs av tanken att kanske det faktiskt finns någon där ute som gillar att läsa det jag skriver och som blir glad och inspirerad av att se mina bilder.

Förra veckan ställde jag ut pelargonerna i fönstren i vårt uterum. Vissa av mina övervintrade pelargoner är frodiga och blommar som bara den medan några inte riktigt tagit fart. Jag tror bestämt att jag ska ta mig en tur till Blomsterlandet i morgon och köpa till mig några fler. Jag vill ha det blomstrigt och praktfullt där ute, i mitt uterum.